Dagarna blir varmare, strumpbyxorna tunnare och spotifylistorna större. Lyssnar på Kent, Markus Krunegård, Den svenska björnstammen, Of monsters and men (som jag precis upptäckt och förälskat mig i) och Håkan, alltid Håkan. Inser hur textraden "jag var ingen, du var aprilhimlen" stämmer in exakt på mina känslor och att Youts Group's cover av Forever young kan vara bland det bästa jag hört och att texten är mitt liv på pricken. Går runt och längtar och drömmer, om platser långt härifrån och människor andra än de som finns omkring mig. Men också om sommaren som jag kommer spendera i staden jag bor i, som jag trots allt tycker om så mycket. Fotar, massor. Det mesta rätt värdelöst och helt utan mening, men det är ju också det som är lite det fina. Köper för mycket kläder, sparar för lite pengar, slösar bort livet på allt och inget och försöker komma underfund med hur min framtid skall se ut. Väntar på ljusare dar och inser att de faktiskt är här, nu, nästan nästan nu.